Emma

Idag har jag varit hos vår skomakare. Han är väldigt lihai (tuff, häftig, duktig, smart imponerande. Kommer inte på något bra ord för lihai på svenska. Om det är någon som gör det är ni välkomna att berätta det för mig!)!
Igår råkade Simon sparka till min sko så att metallspännet knöcklades till. Varken han eller jag kunde böja tillbaka det (spännet såg ut som ett L istället för ett l, så det var egentligen bara att böja tillbaka det). Så jag beslutade mig för att gå till den snälle skomakaren vid affären. Han sitter i en liten (typ garderobstor 1m2 skrubb) smatt och fixar skor. Mycket snäll man och han tar inte utlänningspriser vilket är väldigt skönt!
Jag stälde mig utanför hans smatt och pratade genom fönstret varpå han sa:
- Kom in kom in! Sätt dig! Och pekade på en av två pallar (dt enda som får plats i hans smatt. Och det pga att alla andra saker sitter uppspikade på väggen). Jaha? Tänkter jag. Om jag också går in i smatten kommer den att sprängas, för den blir fullom även jag ska klämma in mig. Men det gick. Jag satt nästan i knät på honom, men jag fick plats. Min utlänningsrumpa till trots.
Därpå tar jag fram min sko och säger att spännet är snett och att jag inte kan använda händerna för att böja tillbaka det.
Följade händer:
Han tar min sko i sin hand och fnissar. Sen tar han tag om metallspännet och böjer tillbaka det som om det vore gjort av smör och säger varsågod. Jag lite häpen frågar: "Vad vill du ha för det?" "Nej nej", säger han och viftar med händerna. "Ha en trevlig dag!" Säger han. "Jaha, tack då. Du är allt för artig" säger jag och önskar honom en trevlig helg. Och med det är mina skor lagade och mitt humör glatt.
Tänk så enkelt saker kan vara ibland!


Har tidigare idag haft två slutprov. Ett i hörförståelse och ett i muntlig kinesiska. Det förstnämnda gick sådär.... Men det muntliga gick helt okej. Förstod tack och lov allt jag skulle göra! Knäppaste är dock att precis innan jag ska gå in till läraren så säger Simon:
-Kommer du ihåg hur man använder v+通?
-Njaä.... Kanske lite. Säger jag och inser att jag bara kan en av alla betydelser av v+通.
-Man kan använda det när det t ex är upptaget i telefonen. Då säger man 打不通.
-Ja just ja!
Och så går jag in till läraren. Och vad tror ni min första  uppgift handlar om? Jo, just att man ringer och det är upptaget och jag ska använda mig av satsmönstret v+通. Ibland ska man ha tur alltså!
Blir bara så nervös när jag sitter ansikte mot ansikte med läraren och ska prestera. Slutprovet utgör i muntlig kinesiska 50% av betyget, och det tänker jag alltid på när jag är där. "Jag kunde ha gjort bättre" liksom...

På måndag har jag slutprov i kinesisk historia och i antik kinesiska.... BLÄ!! Det är så svårt.

Men det värsta värsta VÄRSTA är ändå på onsdag.
Grammatik o textkursen. Och den hemska nyhetskursen. De båda ämnena handlar mest om att memorera en galen mängd tecken! Och det är min svaghet. Vi får se hur det går. Det jobbigaste är bara att provet i nyheter är 70% av betyget! Hur knäppt är inte det!

Nu ska jag gå ner till Simon och så ska vi fråga en lärare om när vi slutar på fredag om en vecka (jepp, 10 dagar tills  jag är hemma nu!!) så att vi kan beställa tågbiljetter till Peking i rätt tid.


Knas på er alla och ha en trevlig midsommar. Själv ska jag spendera min på mitt rum utan jordgubbar (jordgubbssäsången är över här....) och plugga... :( Men mamma har lovat mig att fira midsommar när jag kommer hem :)

/Emma

Lite bilder för de som tjatar :P


Till dig mamma. Du tjatar alltid om att få se bilder på mig. Så här såg jag ut när jag besökte den siste kejsarens palats här. Alltså där han var när han var marionettkejsare under Japanskt styre när Jilin hetter Manchuriet eller Manchukuo som japanerna säger. Lyssnar på en guide i örat och har mina favvoörhängen på mig. Glassar som glittrar!! <3




Min extralärare. Han studerar till att bli lärare för utlänningar. Han tog med oss i klassen till palatset. Det var den bästa utflykten hitintills här i Changchun. Här är förresten en av de två olika poserna som kineser gör. Han gör den version som män brukar göra. Den som tjejer gör gör jag och Simon i förra inlägget :P



Den här bilden tyckte jag var hemsk! Det syns inte så bra, men det är Mao och Puyi som den sista kejsaren hette. Här ar Puyi helt "rehabiliterad" och en vanlig bluecollar människa. Den här bilden är från en utstälning som kallades: Från himlens son till en vanlig arbetare. Det är alltså om Puyis liv. Från att vara kejsare och dyrkad till att bli föraktad för att man inte ens kan knyta sina egna skosnören (han hade ju alltid betjänter som gjorde allt sånt där åt honom!) och därför bli betraktad som meningslös och oduglig. En himla resa det!



Det här är där Puyi klippte sitt hår. Allt hår som var avklippt lade man i en gul sidentygbit och sparade. För kejsarens hår (oavsett om han vr en marionett eller inte) var lika värdefullt som drakhår. Det här var strax innan andra världskriget och Puyi hade klippt av sig sin stångpiska (den långa flätan som alla män var tvungna att ha under Qing-dynastin eftersom det var cotume hos manchurier att ha den frisyren) och hade nu en modern frisyr. Puyi tyckte alltid om moderna saker oh lärde sig engelska som liten av en privatlärare Jonston. Även han som skrev Twilight over the Forbidden City (Skymning över den förbjudna staden). Blev proffessor i England efter det.

Om ni är intresserade av att veta mer kan ni fråga mig eller titta på filmen Den siste Kejsaren. Den beskriver ganska bra hur det faktiskt gick till. T ex att Puyi fick lära sig allt om hur man är en människa när han kom till fängelset. Allt från att klä på sig själv till att bädda sin säng.