Taipei 16, snuvad på grönsakerna och kosingen
Hej igen!
Jag börjar bli riktigt trött på Taipei faktiskt! Trött på den infernaliska värmen som gör en helt apatisk och förvandlar en till en neanderthalare! Inte min mest smickrande sida måste jag erkänna... Men hur snygg går det att vara i 35+ och 83% luftfuktighet och gassande sol? Inte speciellt enligt mig. Detsamma kan jag tyvärr inte säga om asiaterna. De går runt i tjocktröja, jeans och gymnastikskor och dessutom ser de inte ens påverkade ut av värmen! Inga floder av svett som på mig!
De in min klass, japanerna och filipinskan, förstår inte hur jag kan gå runt utan smink. Men hallå! Även om jag skulle sminka mig så skulle det runnit bort innan jag kom fram till skolan! Och då skulle jag se ut som Alice Cooper, och det vill inte jag. Ser skräckinjagande nog ut som det är. Härom morgonen utbrast en i min klass, filipinskan som alltid är perfekt sminkad och har tjocktröjor hela tiden, "Men vad du ser ut! Har du inte sovit i natt?" Öhhh... Tänkte jag. Jo? Så, sådär jättesnygg är jag uppenbarligen inte när jag kommer instormandes genomsvettig 8.30 på morgonen med håret åt alla håll och kanter (luftfuktighet om ni minns). Nu vet ni det.
Dessutom känner jag mig som en amason bredvid alla andra!
Läraren ställer så konstiga frågor (i inlärningssyfte så klart). "Tror du att du får plats i hennes tröja?" "Tror du att dina skor passar henne?" Jag vet att det inte är för att göra mig påmind om att jag både är längst, svettigast, tjockast och blondast i klassen (inte så svåra bedrifter när alla andra är typ 1,30m och smala som fågelungar till växten) men det gör mig lite stött. Känner mig redan som en flodhäst bredvid alla. Och så himla kul är det inte att titta ner på alla hela tiden! Blä för att vara lång! Jag är självklart längre än min lärare!
Men det var inte det jag tänkte ta upp. Jag får inte byta klass. Det är tråkigt! Jag får inte byta pga att jag inte kan de traditionella tecknen. Men grammatiken kan jag ju! Det här är ju mitt tredje år som jag pluggar kineiska, så nåt borde jag ha lärt mig!
Skolan är en besvikelse. Det är den bästa skolan i Taiwan, men jag känner mig lurad. För enligt skolan är jag ingen riktig elev! För jag läser "bra" kinesiska. Och då är man inte berättigad till att bo på deras doorms. Skitsnack! Jag betalar mer än dubbelt så mycket för mitt lyxrum som en taiwanes gör! Vad är det för skit?! Och jag får inte bo där taiwaneser bor!
Maten är också jobbigt! Jag har försökt minnas om jag hade problem med maten i Peking, men jag kan ärligt talat inte komma på en enda gång som de inte hade vegetariskt på ett hak i Peking. Om någon kommer på ett tillfälle får ni gärna säga till!
Men det värsta är inte värmen, hemlängtan, det ständiga oväsendet eller skolan. Det är att jag är här när Mona dör. Det känns faktiskt jättejättehemskt! Trodde att jag var okej med att vara här nu. Simon och jag har pratat om det flera gånger och kommit överrens om hur vi ska göra och så. Vi skulle försöka ta det mesta när det väl kommer, men jag är inte okej med det.
Har försökt att leta utbildningar till i vår, men det finns inga som jag är berättigad till. Vill så hemskt gärna läsa Svenska kyrkans grundkurs, men den ges tydligen inte den här våren... Attans! Och volontäråret är itne heller att tänka på. Den ansökningstiden är också förbi.
Och eftersom jag inte är utbildad innom nåt inom kyrkan kan jag inte söka några jobb där heller. Det är så synd! För i kyrkan skulle det vara skönt att landa efter Taiwan.
Ska försöka pallra mig ut och leta middag och sen plugga vidare. Men min motivation för de båda aktiviteterna är väl ganska så ljummen... Börjar ångra att jag åkte hit. Känner mig lurad av Taipei Mission och Dr. Liu. De sa att det var på andra sätt i Taipei när det visade sig att det inte var det. Blä för Taipei!
För att sluta låta som en gnällspik kan jag berätta att jag har hittat en nytt lunchställe som, om man har tur och kommer innan lunchruschen börjar, har riktigt många olika sorters tofu! Det gjorde mig glad! :)
Åt lunch med Mingui (mongolsnubben som vvisade sig vara Korean). Efter det gick vi och handlade bananer. En trevlig liten tur. Han är inte lika aseatisk som de andra tjejerna är. Det är skönt ibland. Han är inte så blyg så med honom går det faktiskt att snacka kinesiska! :)
Nej, hur var det nu med motivationen?
Ut med mig och hitta mat!
Emma
P.s. Om det är någon som vet om något jobb (helst i Svenska kyrkan, volontär eller betalt) så tas det tipset tacksamt emot!
Jag börjar bli riktigt trött på Taipei faktiskt! Trött på den infernaliska värmen som gör en helt apatisk och förvandlar en till en neanderthalare! Inte min mest smickrande sida måste jag erkänna... Men hur snygg går det att vara i 35+ och 83% luftfuktighet och gassande sol? Inte speciellt enligt mig. Detsamma kan jag tyvärr inte säga om asiaterna. De går runt i tjocktröja, jeans och gymnastikskor och dessutom ser de inte ens påverkade ut av värmen! Inga floder av svett som på mig!
De in min klass, japanerna och filipinskan, förstår inte hur jag kan gå runt utan smink. Men hallå! Även om jag skulle sminka mig så skulle det runnit bort innan jag kom fram till skolan! Och då skulle jag se ut som Alice Cooper, och det vill inte jag. Ser skräckinjagande nog ut som det är. Härom morgonen utbrast en i min klass, filipinskan som alltid är perfekt sminkad och har tjocktröjor hela tiden, "Men vad du ser ut! Har du inte sovit i natt?" Öhhh... Tänkte jag. Jo? Så, sådär jättesnygg är jag uppenbarligen inte när jag kommer instormandes genomsvettig 8.30 på morgonen med håret åt alla håll och kanter (luftfuktighet om ni minns). Nu vet ni det.
Dessutom känner jag mig som en amason bredvid alla andra!
Läraren ställer så konstiga frågor (i inlärningssyfte så klart). "Tror du att du får plats i hennes tröja?" "Tror du att dina skor passar henne?" Jag vet att det inte är för att göra mig påmind om att jag både är längst, svettigast, tjockast och blondast i klassen (inte så svåra bedrifter när alla andra är typ 1,30m och smala som fågelungar till växten) men det gör mig lite stött. Känner mig redan som en flodhäst bredvid alla. Och så himla kul är det inte att titta ner på alla hela tiden! Blä för att vara lång! Jag är självklart längre än min lärare!
Men det var inte det jag tänkte ta upp. Jag får inte byta klass. Det är tråkigt! Jag får inte byta pga att jag inte kan de traditionella tecknen. Men grammatiken kan jag ju! Det här är ju mitt tredje år som jag pluggar kineiska, så nåt borde jag ha lärt mig!
Skolan är en besvikelse. Det är den bästa skolan i Taiwan, men jag känner mig lurad. För enligt skolan är jag ingen riktig elev! För jag läser "bra" kinesiska. Och då är man inte berättigad till att bo på deras doorms. Skitsnack! Jag betalar mer än dubbelt så mycket för mitt lyxrum som en taiwanes gör! Vad är det för skit?! Och jag får inte bo där taiwaneser bor!
Maten är också jobbigt! Jag har försökt minnas om jag hade problem med maten i Peking, men jag kan ärligt talat inte komma på en enda gång som de inte hade vegetariskt på ett hak i Peking. Om någon kommer på ett tillfälle får ni gärna säga till!
Men det värsta är inte värmen, hemlängtan, det ständiga oväsendet eller skolan. Det är att jag är här när Mona dör. Det känns faktiskt jättejättehemskt! Trodde att jag var okej med att vara här nu. Simon och jag har pratat om det flera gånger och kommit överrens om hur vi ska göra och så. Vi skulle försöka ta det mesta när det väl kommer, men jag är inte okej med det.
Har försökt att leta utbildningar till i vår, men det finns inga som jag är berättigad till. Vill så hemskt gärna läsa Svenska kyrkans grundkurs, men den ges tydligen inte den här våren... Attans! Och volontäråret är itne heller att tänka på. Den ansökningstiden är också förbi.
Och eftersom jag inte är utbildad innom nåt inom kyrkan kan jag inte söka några jobb där heller. Det är så synd! För i kyrkan skulle det vara skönt att landa efter Taiwan.
Ska försöka pallra mig ut och leta middag och sen plugga vidare. Men min motivation för de båda aktiviteterna är väl ganska så ljummen... Börjar ångra att jag åkte hit. Känner mig lurad av Taipei Mission och Dr. Liu. De sa att det var på andra sätt i Taipei när det visade sig att det inte var det. Blä för Taipei!
För att sluta låta som en gnällspik kan jag berätta att jag har hittat en nytt lunchställe som, om man har tur och kommer innan lunchruschen börjar, har riktigt många olika sorters tofu! Det gjorde mig glad! :)
Åt lunch med Mingui (mongolsnubben som vvisade sig vara Korean). Efter det gick vi och handlade bananer. En trevlig liten tur. Han är inte lika aseatisk som de andra tjejerna är. Det är skönt ibland. Han är inte så blyg så med honom går det faktiskt att snacka kinesiska! :)
Nej, hur var det nu med motivationen?
Ut med mig och hitta mat!
Emma
P.s. Om det är någon som vet om något jobb (helst i Svenska kyrkan, volontär eller betalt) så tas det tipset tacksamt emot!
Kommentarer
Postat av: Bessewisser-Bror
Finns det någon anledning till att du gjort två inlägg med nr 16 och inget med 17...VA? VA?!
Postat av: Messerschmitter-Bror
Nej, men för att göra det hela rätt så hoppade jag över sjutton och gick direkt till arton! Det hela i sann Olympiadanda!
Postat av: Anonym
Meeeeeh!
Trackback