Emma

Hej!

(Pelle du behöver inte läsa det här)


Har precis pratat med Pia. En underbar människa som jobbar som diakon i S:t Tomas. Hon började att utbilda sig till präst men kände sen att det inte var rätt. Så efter ett antal år bytte hon inriktning och vigdes tillslut till diakon (eller Piakon som hon kallar det). S:t Tomas ska vara glada som har henne, för hon är riktigt bra! :)

Har funderat lite fram och tillbaka om vad jag vill göra med mitt liv. Kinesiska eller kyrkan... Kinesiska eller kyrkan? Ja, det är verkligen inget lätt val. Men jag känner ändå att jag har en dragningskraft till kyrkan. På nåt sätt hamnar jag där hela tiden. Det är inte ofta jag är i Vällingby och inte går in i kyrkan. Bara för att morsa liksom. Jag känner mig hemma där. Det är som mitt andra hem. Och det är så jag tycker att en kyrka ska vara. En brinnande levande kyrka för alla åldrar.

Har pratat med Simon många gånger om att jag tycker det är så fruktansvärt roligt att få hålla i mina egna andakter och leda konfirmander i samtal etc. Och så  för två år sen kläkte han ur sig:
"Men ska du inte bli präst då?" Då tyckte jag att han var helt galen! Nej! Absolut inte!! Men... Den tanken har inte kunnat släppa mig. Och jag tycker verkligen att det är jätteroligt att få hålla i kyrksaker själv och dela med mig av mina åsikter. Märkte det extra tydligt nu när jag ver konfirmandledare i somras.
Jag har försökt att motarbeta min dragningskraft en hel del. Under långa perioder har jag inte alls velat jobba i kyrkan (i huvudet). Men jag mår ju så bra i hjärtat när jag är där. Och sen är det väldigt jobbigt att alltid behöva försvara sig. Nej jag är inte dum för att jag tror. Nej jag tror inte att jag är skapad av lera. Nej jag läser inte bibeln varje dag och jag går inte på Högmässan varje söndag! För ofta blir jag dumförklarad. Andra har så mycket förutfattade meningar om vad en kyrka är och vad det innebär. Tyvärr fel bild!

Men, jag har insett efter mycket tankeverksamhet att jag nog har ett kall. Min dragningskraft är mitt kall. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska göra med det. Men som Pia sa (för att återkomma till det jag egentligen ville berätta) så kommer det antagligen fram tillslut. Många präster (eller vad jag nu ska bli. Kan lika gärna tänka mig att bli församlingspedagog, kyrkomusiker eller diakon) har haft ett annat yrke innan. Det här med att jobba i kyrkan måste mogna fram. Det är inte som att utbilda sig till kock. En kock behöver inte vara övertygad om att italiensk mat är rätt. Det måste en präst. Om jag ska bli något yrke inom kyrkan vill jag veta om jag kommer ha kvar min övertygelse. Och det kan jag aldrig veta! Jag är bara så tacksam över att jag har den nu. För oj vad skönt det är att ha någonting att luta sig tillbaka mot när hela världen stormar och vänds uppochner!

Vi får se var jag slutar. Ville bara dela med mig av min "uppenbarelse". Att jag nog har ett kall trots allt (ledsen Pelle, men du älskar mig i alla fall!)!


Så, min plan för framtiden. Just nu känner jag mig inte så speciellt hot på Taiwan. Är faktsikt besviken på skolan även om jag lär mig saker. Jag får inte byta nivå (är på en väldigt lätt nivå nu) för att jag kan för få traditionella tecken. Och det är synd. Så min backupplan är att söka in till Svenska kyrkans grundkurs till i vår så kan jag gå den och se om det är i kyrkan jag hör hemma. Eller om jag ska satsa på att doktorera inom kinesisk paleontoligi? Vem vet? Inte jag i alla fall.
Men nu vet ni vad jag tänker i alla fall.


Imorgon ska jag och Magnus kolla på alternativa rum! Det ni!

Tjillevipp!
Emma