Taipei, Tokyo, Osaka, Quatar-isch, Stockholm, Vällingby
Nu är det bestämt. Jag kommer hem!
Den 29 november kl 13 kommer jag att landa. Kommer att komma till terminal fem om det är någon som känner för att mötas. Kommer nog vara helt mörbultad eftersom jag kommer att hålla på flyga i över ett dygn i olika omgångar. 12h, 7h, 5, och 3h... Suck så mycket flyg! Kommer vara nervös, men det är samma väg som Pelle tog till Japan så det ska nog gå bra.
Jag kommer inte att åka hem direkt dock. Den 22 november tidigt som attan åker jag till Tokyo. Pelle har ju flyttat dit, så jag svänger förbi honom en sväng innan jag tar mig den långa vägen hem. Så den 28 november åker jag från Tokyo för att sedan landa hos er.
Men just nu är jag kvar i Taipei och allt känns ganska jobbigt. Det har varit jättestrul med mitt hus och jag höll på att hamna på gatan. Det är löst, men det är fortfarande krångle. Och det är helt deras fel så jag är väldigt arg!
Simon berättade idag att Mona mår väldigt dåligt nu. Han ska åka upp dit i helgen. Och jag önskade att jag kunde följa med. Hoppas innerligt att jag hinner hem innan hon dör! Men, det är ingenting som går att räkna med någonstans. Tycker att den 29 november inte kan komma nog fort! Vill bara vara i Sverige nu med alla som har det jobbigt!
Skolan slutar om 29 dagar. Det är mindre än en månad. På den fjärde dagen efter slutprovet åker jag. Och sedan, ytterligare en vecka senare är jag åter på Vällingbyis mark. Skönt det ska bli! För Taiwan passade verkligen inte mig! Kom in på ett ställe som hade rökelse och grejer som påminde så mycket om Peking och kände direkt att det var så jag ville ha det. Peking, ingte Taiwan. Det är något slags "istället för". Nästan men inte riktigt.
Och jag är less på det nu!
Så, jag har mailat Vivianne på Taipei Mission in Sweden och berättat att jag åker hem. Så nu är det bara att vänta. Och det går långsamt!
Hoppas det känns bättre snart, men som det är nu, ensam med jobbig information, är verkligen inte kul! Har nog inte kännt mig mer ensam än nu. Kan inte tänka mig hur det ska bli om Mona dör. Då vill jag inte vara här längre.
Ska försöka plugga lite, men huvudet snurrar av en siljard tankar.
Emma
Den 29 november kl 13 kommer jag att landa. Kommer att komma till terminal fem om det är någon som känner för att mötas. Kommer nog vara helt mörbultad eftersom jag kommer att hålla på flyga i över ett dygn i olika omgångar. 12h, 7h, 5, och 3h... Suck så mycket flyg! Kommer vara nervös, men det är samma väg som Pelle tog till Japan så det ska nog gå bra.
Jag kommer inte att åka hem direkt dock. Den 22 november tidigt som attan åker jag till Tokyo. Pelle har ju flyttat dit, så jag svänger förbi honom en sväng innan jag tar mig den långa vägen hem. Så den 28 november åker jag från Tokyo för att sedan landa hos er.
Men just nu är jag kvar i Taipei och allt känns ganska jobbigt. Det har varit jättestrul med mitt hus och jag höll på att hamna på gatan. Det är löst, men det är fortfarande krångle. Och det är helt deras fel så jag är väldigt arg!
Simon berättade idag att Mona mår väldigt dåligt nu. Han ska åka upp dit i helgen. Och jag önskade att jag kunde följa med. Hoppas innerligt att jag hinner hem innan hon dör! Men, det är ingenting som går att räkna med någonstans. Tycker att den 29 november inte kan komma nog fort! Vill bara vara i Sverige nu med alla som har det jobbigt!
Skolan slutar om 29 dagar. Det är mindre än en månad. På den fjärde dagen efter slutprovet åker jag. Och sedan, ytterligare en vecka senare är jag åter på Vällingbyis mark. Skönt det ska bli! För Taiwan passade verkligen inte mig! Kom in på ett ställe som hade rökelse och grejer som påminde så mycket om Peking och kände direkt att det var så jag ville ha det. Peking, ingte Taiwan. Det är något slags "istället för". Nästan men inte riktigt.
Och jag är less på det nu!
Så, jag har mailat Vivianne på Taipei Mission in Sweden och berättat att jag åker hem. Så nu är det bara att vänta. Och det går långsamt!
Hoppas det känns bättre snart, men som det är nu, ensam med jobbig information, är verkligen inte kul! Har nog inte kännt mig mer ensam än nu. Kan inte tänka mig hur det ska bli om Mona dör. Då vill jag inte vara här längre.
Ska försöka plugga lite, men huvudet snurrar av en siljard tankar.
Emma
Kommentarer
Trackback