Att ta tåget till Jesus
Hej!
Jag följer en blogg som skrivs av två stycken kvinnor som arbetar i Svenska Kyrkan i Rio de Janeiro. De flyttade dit samtidigt som jag flyttade hit. Och det känns ganska skönt att läsa om några andra som också svär sig knasiga över hur mycket krångel det är med allt som kan krångla!
Idag läste jag i alla fall om hur de hade tagit tåget en sväng för att åka och titta på jätteJesus (ni vet, statyn som är 38 meter och står på en tokstor kulle). Och i inlägget skrev de:
"Vi tog tåget till Jesus"
Jag tyckte det lät så fint! Tänk om det ändå kunde vara just så. Att man hoppar på tåget och så blir man mött av honom när man kliver av. Det vore nåt det!
Det fick mig att tänka på Mona. Det kanske just är det hon har gjort. Hon hoppade på tåget och hoppades på att hitta bot, men fick träffa Jesus istället. Vem vet?
Här är i alla fall hennes dödsruna (publiserades 30 oktober i ÖP-Östersunds Posten, LT-Länstidningen och Arbetaren). Texten är stark och jobbig att läsa, så om man inte orkar kan man titta bort. Det är hon själv som skrev den innan hon dog.
Det ska bli skönt att få komma hem och vara en del av begravningen och allt sorgearbete. För just nu känns det helkonstigt att hon inte kommer vara där när jag kommer upp. Kan inte föreställa mig det! Hon var en stor del av Österdsund, och jag kommer sakna henne mycket!
Ta hand om er!
Emma
Jag följer en blogg som skrivs av två stycken kvinnor som arbetar i Svenska Kyrkan i Rio de Janeiro. De flyttade dit samtidigt som jag flyttade hit. Och det känns ganska skönt att läsa om några andra som också svär sig knasiga över hur mycket krångel det är med allt som kan krångla!
Idag läste jag i alla fall om hur de hade tagit tåget en sväng för att åka och titta på jätteJesus (ni vet, statyn som är 38 meter och står på en tokstor kulle). Och i inlägget skrev de:
"Vi tog tåget till Jesus"
Jag tyckte det lät så fint! Tänk om det ändå kunde vara just så. Att man hoppar på tåget och så blir man mött av honom när man kliver av. Det vore nåt det!
Det fick mig att tänka på Mona. Det kanske just är det hon har gjort. Hon hoppade på tåget och hoppades på att hitta bot, men fick träffa Jesus istället. Vem vet?
Här är i alla fall hennes dödsruna (publiserades 30 oktober i ÖP-Östersunds Posten, LT-Länstidningen och Arbetaren). Texten är stark och jobbig att läsa, så om man inte orkar kan man titta bort. Det är hon själv som skrev den innan hon dog.
Det ska bli skönt att få komma hem och vara en del av begravningen och allt sorgearbete. För just nu känns det helkonstigt att hon inte kommer vara där när jag kommer upp. Kan inte föreställa mig det! Hon var en stor del av Österdsund, och jag kommer sakna henne mycket!
Ta hand om er!
Emma
Kommentarer
Postat av: maria
Kram! Det är svårt att mista, och ännu svårare att göra det på avstånd. Hoppas att begravningen blir läkande och fin.
Postat av: Frida
Jag tycker att det är bra att du åker dit, så du får ta farväl av henne.
Hoppas att det kommer kännas bättre efter begravningen.
Löw you, forever and always! <3
Trackback