19 juni, tisdag
Hej värld.
Cheezy, min underbara katt, dog för drygt en vecka sedan. Väldigt tråkigt. Hon betydde otroligt mycket för mig. Det kanske är svårt att förstå om man inte har haft ett djur själv. Men hon och jag hade en speciell kontakt. Det hade vi faktiskt. Hon dog förra söndagen den 10 juni kl 14:30. Jag och Caroline satt med henne i badrummet hela morgonen för jag förstod att hon inte skulle klara dagen. Sen när det inte var så varmt längre bar jag ut henne på balkongen. Det var bland det läskigast jag gjort. Eftersom hon hade ätit dåligt under flera månader och helst slutat äta de senaste dagarna orkade hon inte röra sig. Det var som om hon var förlamad. När jag skulle lägga ner henne på hennes filt på balkongen tog hon inte emot sig utan bara låg där jag lade henne. Åh, jag ryser vid minnet av hur hon höll på att landa på huvudet. Sen satt jag på balkongen och klappade henne. Innsåg ganska snabbt att nu var det fråga om minuter snarare än timmar. Ropade på resten av familjen (inkl. Pelle som var hos oss för att säga hejdå till Cheezy). Sen kom det värsta...
Hon fick svårare och svårare att andas. Längre och längre mellan andetagen som till slut blev som flämt. I slutet var det 40 sekunder mellan (Pelle räknade tydligen). Det är en plåga att se sin egen katt ligga och kämpa för att få luft och inte kunna göra nåt!! Det enda jag kunde göra var att klappa henne och vara där. Sen började hon "springa" med framtassarna. Efteråt sa Pelle att han trodde hon sprang mot ljuset. Kanske var det så, för efter det tog hon bara några få andetag till och sen var hon tyst. Som längst var det 50 sekunder mellan andetagen...
Efter det bad jag välsignelsen över Cheezy och bad några böner för sånna här tillfällen (finns mycket bra i psalmboken). Efter det minns jag inte så mycket mer. Det är liksom som ett töcken.
Cheezy blev bara sex år.
Så gick det till när min skatt gick bort.
Cheezy, min underbara katt, dog för drygt en vecka sedan. Väldigt tråkigt. Hon betydde otroligt mycket för mig. Det kanske är svårt att förstå om man inte har haft ett djur själv. Men hon och jag hade en speciell kontakt. Det hade vi faktiskt. Hon dog förra söndagen den 10 juni kl 14:30. Jag och Caroline satt med henne i badrummet hela morgonen för jag förstod att hon inte skulle klara dagen. Sen när det inte var så varmt längre bar jag ut henne på balkongen. Det var bland det läskigast jag gjort. Eftersom hon hade ätit dåligt under flera månader och helst slutat äta de senaste dagarna orkade hon inte röra sig. Det var som om hon var förlamad. När jag skulle lägga ner henne på hennes filt på balkongen tog hon inte emot sig utan bara låg där jag lade henne. Åh, jag ryser vid minnet av hur hon höll på att landa på huvudet. Sen satt jag på balkongen och klappade henne. Innsåg ganska snabbt att nu var det fråga om minuter snarare än timmar. Ropade på resten av familjen (inkl. Pelle som var hos oss för att säga hejdå till Cheezy). Sen kom det värsta...
Hon fick svårare och svårare att andas. Längre och längre mellan andetagen som till slut blev som flämt. I slutet var det 40 sekunder mellan (Pelle räknade tydligen). Det är en plåga att se sin egen katt ligga och kämpa för att få luft och inte kunna göra nåt!! Det enda jag kunde göra var att klappa henne och vara där. Sen började hon "springa" med framtassarna. Efteråt sa Pelle att han trodde hon sprang mot ljuset. Kanske var det så, för efter det tog hon bara några få andetag till och sen var hon tyst. Som längst var det 50 sekunder mellan andetagen...
Efter det bad jag välsignelsen över Cheezy och bad några böner för sånna här tillfällen (finns mycket bra i psalmboken). Efter det minns jag inte så mycket mer. Det är liksom som ett töcken.
Cheezy blev bara sex år.
Så gick det till när min skatt gick bort.
Kommentarer
Trackback